5. jul, 2014

Nu flyttar vi till Grythyttan !!

För 7 år sedan satte jag min fot i det underbaraste lilla hus jag nånsin sett. Det var helt tomt sånär som på en kaffebryggare i köket och en tältsäng i vardagsrummet. Vi hade letat efter någonstans att bo och var rörande överens om att när vi hittade vårat drömhus, skulle hon heta Gullebo. Det ironiska är att Gullebo fanns redan i våran ägo, men var inte direkt tänkt att användas som heltidsboende. En dag i Maj åkte vi till Hammargatan 11 i Grythyttan för att klippa gräset och då fick jag en tanke, kanske var det här vårat Gullebo ??? .... Det skulle givetvis innebära lite krångel eftersom vi jobbade iStockholm så vi skulle få åka fram och tillbaka och inte riktigt få ett "hem" på några år, men vi kände att det var det värt !

Sagt och gjort, skylten " GULLEBO " sattes upp på dörren och vi flyttade in. Sedan dess har mycket hänt, men tanken på att en dag få flytta upp heltid, har alltid varit planen. Ibland kan jag känna att folk inte riktigt förstår värdet av att jämt kunna komma hem till samma ställe och alltid kunna känna sig hemma där. I 7 års tid har vi pendlat mellan lägenheten i Sigtuna och vårat hem, Grythyttan. Vi har ständigt haft en tandborste i ryggsäcken och hundmat i bilen, för rätt var det är får man några dagar ledigt och får komma hem till lugnet i vackra Bergslagen. Det har gjort ont i hjärtat varenda gång man larmar på huset och åkt därifrån, men nu är det slut på det.

Kära vänner, igår sade jag upp min heltidstjäns på G4S.

Jag och Elias flyttar upp till Grythyttan i Augusti och Elias börjar i skolan där den 18:E. Håkan kommer jobba kvar i Stockholm och kommer upp så fort han är ledig.

Vi har haft detta som mål i så många år så känslan just nu är ganska overklig, vi är äntligen på väg. Jag vill bara spendera min tid åt min familj och mina hundar, i en lugn och skön vardag där min son får växa upp och andas underbar Bergslags luft. Närheten till naturen där jag kan köra mitt spann utan att behöva åka till nåt anlagt spår eller trängas med andra motionärer. 

På jobbet har jag en rastväg jag går med Jaaga varje kväll, och det slår mig varje gång. Det är en jättefin slinga runt en sjö och vägen är asfalterad. Där blir man ständigt omkullsprungen av löpare och jag kan inte låta bli att tycka synd om dom. Den enda lilla plätt dom har att springa på, får dom dela med resten av Solna. Det behöver inte jag längre, har hela Begslagen att röra mig på, och där får jag vara ifred. Utan avgaser. Utan asfalt. Och bara fågelsång i luften. 

Så efter 20 år itjänst, säger jag snart klart slut !!